Reviews

Y

Swedish

Filmen *Askan* (2024), regisserad av David Bengtsson, är ett svenskt drama som utforskar teman som psykisk ohälsa, sorg och verklighetsuppfattning. Wille Glyt spelar huvudrollen som Daniel, en 23-årig man som lider av schizofreni och försöker övertyga omvärlden om att han kan se och tala med sin avlidne bror Leo.

### 🎭 Skådespelarprestation

Wille Glyt levererar en imponerande prestation som Daniel. Hans tolkning av en person som kämpar med psykisk ohälsa känns autentisk och gripande. Glyt lyckas förmedla Daniels inre konflikt och desperation på ett sätt som engagerar publiken.

### 🎬 Regi och berättande

David Bengtsson har regisserat filmen med en känslig och respektfull hand. Berättelsen är välstrukturerad och håller publiken fängslad genom hela filmen. Regissören lyckas balansera de tunga temana med ömhet och empati, vilket gör filmen både tankeväckande och rörande.

### 📽️ Visuell stil

Filmens visuella stil är minimalistisk men effektiv. Kameran fokuserar ofta på Daniel, vilket skapar en intim känsla och låter publiken komma nära hans upplevelse. Den dämpade färgpaletten och de stillsamma bilderna förstärker filmens allvarliga ton.

### 💬 Sammanfattning

*Askan* är en stark och välgjord film som belyser viktiga frågor om psykisk hälsa och sorg. Wille Glyt ger en minnesvärd prestation, och David Bengtsson visar prov på skicklig regi. Detta är en film som lämnar ett bestående intryck och rekommenderas för dem som söker en djupare filmupplevelse.

xxxxxxxx

Perfect

Good

oke

G
Bhhjjjkhguvuvuvyvuvuvuvusdfl

M

Fbnt

Good

NG yo k

Loved this film! It starts slowly, but slowly reveals different events in the lead character's life that shaped who she is. An empowering film that celebrates the strength of women while revealing all the unfair biases and challenges girls and women face.

This fast paced, moving film had me on the edge of my seat from start to finish. The lead actor brings both strength and vulnerability to the role. The film provides a glimpse of life in São Poalo that tourists never see. I loved the feeling of empowerment and hope the films leaves us with.

Super movie

CINEMA! Brazilian cinema peaks once again. Beautifully shot and executed through a perfect sense of pacing, which avoids falling into the Hollywood ideals of keeping the drama up there at all moments by underestimating an audience. Sometimes all a strong scene needs is an emotional but subtle gaze, worth of a thousand words. The first half an hour of wholesome familiar moments are crucial for the downfall of following events. It is given the same importance as the heartbreaking story ahead, with a rare patience often disregarded in cinema. Such pace also beautifully portrays how democracy is killed through baby steps, little by little, barely unnoticed until it is too late. Similarly, an enraging mix of emotions grows subtly in our hearts as we follow Eunice through her journey, and, without realizing, such distress takes the form of non-stopping tears. A terrifying but meaningful story too close to us, specially for those who grew up in Brazil with the horror stories from the dictatorship age. It does hit much harder with the historical context and understanding of Brazilian politics and culture. Not just an important film, but also a huge lesson, for History to not be forgotten or repeated. Smile!!